Björkhagen
Torp 1841-1920, sammanlagt med Ringshagen. Sista boende med djurhållning var Johan Johansson.
(John Gustafsson)
Vid en rundvandring i byn med torpinventeringsgruppen från Torsö Hembygdsförening berättade Mona Lundgren följande:
Sista boende var Lärkas-Johan, bror till Elin. Björkhagen var Elins och Johans föräldrahem (Johanna & Johan August Andersson).
Lärkas-Johan dog 1942 och Mona berättar att hon minns begravningen! Monas pappa körde kistan med häst och vagn till kyrkan. Granris var lagt på vägen vid huset och även vid kyrkan. Begravningsföljet vandrade efter vagnen. Efter begravningen bjöds på middag i Björkhagen. Ett stort bord stod uppdukat i stugan med mat och fint porslin. När kalaset var över, lämnades allt som det stod och ingen kom någonsin in dit igen! Elin hade bestämt att inget fick röras - det skulle förfalla. Detta blev för övrigt hennes beslut gällande hela byn - ”den ska dö med mig”!
Elin var en stark kvinna som härjade och bestämde över allt och alla. Det var inte så lätt för maken Elis, som därför såg till att träffa andra fruntimmer också. Det sägs att han hade en kvinna i stan och att han började bygga ett hus i Hulan, dit han avsåg att flytta med henne. Men hon ville inte ut till ensamheten där, så de flyttade aldrig in! Men Elis hade behövt ”komma fri från käringa där hemma”!
Markerad på karta: Mellersta/södra Torsö
Detta är ruinen efter Björkhagen som det såg ut 2020. Huset revs några år tidigare.
Porslin, ett helt kaffefat, och glasskärvor efter begravningskaffet finns kvar!