av stud. Herm. Carling V.G.
Bjur och Eskil säges vara de första brukare här på ön. Efter den förre har Bjurskärr på Thorsö och efter den senare Eskilsvik på Thorsö sitt namn. Berättelsen härom är sådan. Tvenne vilsefarande från Värmeland, råkade först en liten öja, Sandholmen kallad, samt en udde, Stångenäs redde benämnd. När de denna förbigått blevo de varse eld, varöver de sig fägnade, förhoppandes sig där få kvarter över natten samt förfriskning. Dessa herrar skickade först fram sin tjänare Eskil, vilken i en koja fann en gammal gubbe, som bad honom packa sig bort: rätt nu komma 6 stycken hem, få de er fatt, ären i livet kvitt. Eskil häpen kommer tillbaka och berättar sina herrar detta, då Bjur går fram och pockar gubben att lämna sitt hus. Efter en liten stund kommo tjuvarna hem, då Bjur, som var stark och modig, efter ett litet samtal med dem, börjar så att leka med dem, att de alla blevo dödslagna. Sedan togo de, vad som voro i kulan, (vilken kallas Grönli och varav rudera ännu synas) och fingo sedan tillstånd att uppodla dessa öar.
Avskrift ur: “Med göter genom göternas rike” (andra delen) av Harald Schiller
Wahlström & Widstrands förlag 1933