Nolby gravfältPå Torsö finns många fynd från järnåldern, speciellt utmed den östra stranden av sundet mellan Torsö och Fågelö.Gravfältet i Nolby är från järnåldern (500 f.Kr – omkring tiden för Kristi födelse). John Gustafsson skriver: “Det senaste gravfyndet gjordes i Nolby år 1948. När Vägverket höll på med vägarbetet mellan Bölstad och Nolby och skulle dra vägen rakt genom en kulle, så anträffade man ett skelett av en kvinna. Hon hade begravts på kristet sätt med huvudet åt väster och benen åt öster, men ändå hade man på hedniskt sätt skickat med henne en kniv, elddon, flinta och en kam. Graven daterades till tiden mellan 900-1000 e. Kr.. Skelettet förvaras i Naturhistoriska Riksmuséet i Stockholm.”Markerat på karta: Västersidan/mellersta Fågelö

Nolby gravfält

På Torsö finns många fynd från järnåldern, speciellt utmed den östra stranden av sundet mellan Torsö och Fågelö.

Gravfältet i Nolby är från järnåldern (500 f.Kr – omkring tiden för Kristi födelse).
John Gustafsson skriver: “Det senaste gravfyndet gjordes i Nolby år 1948. När Vägverket höll på med vägarbetet mellan Bölstad och Nolby och skulle dra vägen rakt genom en kulle, så anträffade man ett skelett av en kvinna. Hon hade begravts på kristet sätt med huvudet åt väster och benen åt öster, men ändå hade man på hedniskt sätt skickat med henne en kniv, elddon, flinta och en kam. Graven daterades till tiden mellan 900-1000 e. Kr.. Skelettet förvaras i Naturhistoriska Riksmuséet i Stockholm.”

Markerat på karta: Västersidan/mellersta Fågelö

En vildapel står i kanten av gravfältet.

En vildapel står i kanten av gravfältet.

Konstnär: Kjell Fristed“Under brons- och järnåldern var stenkistgravar vanliga. De bestod av släta stenar satta på kant och bildade således ett avlångt utrymme för de döda. Dessa gravar placerades ofta på kullar inte så långt ifrån den dödes boplats…

Konstnär: Kjell Fristed

“Under brons- och järnåldern var stenkistgravar vanliga. De bestod av släta stenar satta på kant och bildade således ett avlångt utrymme för de döda. Dessa gravar placerades ofta på kullar inte så långt ifrån den dödes boplats som tex intill Fågelövikens södra del.”